Har inte sovit klart på långa vägar. Tomt och ovant när maken är borta!
Det låter patetiskt jag vet. Trodde aldrig att jag skulle sakna en annan person så mycket, att jag skulle bli så fast...
Men så är det. 7 år igår och fortfarande lika kär.
Fantastiskt.
Nu ska jag få ordning på killarna och lämna storebror hos dagmamman.
Sedan ska jag påbörja veckans rensa röran projekt.
Är inte alls upplagd för det men det ger sig nog bara jag sätter igång ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar